Fröken Julie

Nu var det ännu en ny vecka, varför måste helgen gå så fort? Tillbringade som vanligt mina lediga dagar hos min älskling i Lund, Mycket mysigt. Jag tycker så mycket om dig. Var på bio i lördags och såg Die Hard 4, Den var bra mycket explosioner, smuts och Bruce det är så som en die hard film ska vara. Men den var lite för överdriven ibland det märks ju att det inte är den första för det ska ju alltid bli värre :P

På söndagen stannade vi bara inne i soffa och krängde en massa onyttigheter med tanke på att det ösregnade så kändes det inte så lockande att bege sig ut på någon aktivitet. Kollade på Hannibal Rising mycket bra film inte lika läskig som När lammen tystnar men minst lika bra =)

Idag har jag jobbat igen, inne på min andra vecka och det rullar på, ända skillnaden är att det nu är ännu minder att göra på dagarna, alla andra har ju semester så man får roa sig bäst man kan ;)



Har nu börjat lyssna väldigt mycket på Björn Afzelius, och kommit fram till att han har underbara texter, men vissa är ju inte så muntra, men det är ju bra ändå.

Du hade mist den första illusionen
av den största myt vi hört sen vi var små
men för min del var problemet av en helt annan natur
för krogen stängde redan klockan två

Ja där satt du i ruinen av den rena kärleken
Med en som hade Bacus i sitt knä
den ena led en oförrätt som fodrade revanch
den andre ville dricka upp sin själ

En blick som sedan länge varit brusten
såg in i en som flammade som eld
en fråga lika själlös som allt för ofta ställd
blev nyckeln till ett överklasshotell
Ja du ville känna doften av ett fyllo mot din kropp
för att tvätta bort en helt annan arom
Och du tänkte att dom svinen kan bli renade av lera
så skulle du gå som en nyfödd därifrån 

Julie, ja så var visst ditt namn
ja jag minns du föll av stolen när jag sa att mitt var Juan
ja, ödet satt med trumt på handen i ett spel
Där du och jag var lamporna på bordet

En kärlekslös och ordlös kramp i mörker
en handduk på ett bolster som var kallt
en tröja mot en stola och en matta full av spikar
en långkalsong mot silkesstrumpans kant

Ja, jag märkte att du låtsades att sova när jag gick
förhoppningsvis så tänkte du som jag;
att det gjorde ingen skada, och det gjorde ingen nytta
också tomma nätter följs ju av en dag


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0