Jag ger mig inte.

Har idag haft lab i arbetsfysiologi vilket var mycket intressant och Anders var så duktig på att cykla och han gav inte upp förrän pulsen var uppe i 191 slag/min. Så nu är det redovisning av resultaten på tisdag hur det nu ska gå.

Sen när jag kom hem satt det en lapp på min cykel där det stod:
"Hej, cyklist!
Nästa gång Du parkerar Din cykel, vill Du kanske tänka på framkomligheten för synsvaga, rullstolsbundna och de som använder rullator?
Du gör detta enklast genom att använd närmaste cykelställ.
Tack för din medverkan

Mvh
personalen på BIKE-IN"

Nu var saken den att jag hade ställt min cykel längs med räcket på bron och låst fast den. På detta stället är trotoaren minst 2-3 meter bred och cykelstället som fanns var överfullt. Så framkomligheten för handikappade och gamla försvårades inte det minsta, om dom inte bestämt sig för att klättra upp och balansera på räcket, det blev ju så klart lite svårare.
Så jag tänker fortsätta att ställa min cykel där eftersom man måste låsa fast den om man vill ha den kvar.

Kärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0