Klara Larsén

Idag var det första dagen i skolan vilket var både roligt och mindre roligt. Givetvis var det underbart att träffa tjejgänget ingen det var ju nästan tre månader sen sist.
Nu blir det humanfysiologi som vi ska bli experter på, extremt mycket självstudier och gruppövningar och sen dessutom två muntliga tentor. Det skrämmer mig en aning, jag som har värsta scenskräcken, kommer garanterat att gå åt skogen.

Imorgon flyttar min kära syster till den stora staden Stockholm, så när jag vaknar imorgon är hon inte kvar hemma, och hon kommer inte hem heller (jo någon gång men inte imorgon). Tycker att alla bara flyttar snart finns det ju ingen kvar här.
Jag vill också flytta då, vill inte bli ensam kvar här. Kanske ska styra flyttlasset till Lund, vem vet :P

Idag har min underbara pojke försökt fixa Idas dator som bara bråkar hela tiden, den måste har något emot oss och hela världen. Han satt i 5 timmar för att få  allt att funka. Fick ju börja om helt från början igen med att formatera om och radera allt. Sen efter många om och men fungerar allt med internet och diverse annat. Snacka om att man blev glad då.
Men sen när jag kommer hem med den och Ida ska starta den så vill den inte ens öppna windows och sen när den väl kommer igång så hittar den inget nätverk.

JAG BLIR SÅ TRÖTT
Imorgon ska Anders gå och lämna tillbaka den och kräva att den lagas eller få en ny, för det måste vara fel på datorn, man kan inte gör mer för att den ska funka.
Har bestämt mig nu för att jag inte ska ha en laptop, man fär bara problem med dom.
Tänk att tekniken kan driva människan till vansinne.

Var tvungen att tröstäta lite.

Now I´m finally free..